Mycket konstiga saker kan inträffa på semestern och gör det också.

Jag glömmer aldrig min cykelsemester på Gotland med mamma. Allt hände. Vi hade bokade rum som inte fanns, fastnade på campingar utan pengar och nog sjutton fanns det uppförsbackar på Gotland. Sista natten skulle vi bo I Visby, vi hade bokat rum via en turistbyrå och fått instruktionen att hämta nyckeln i brevlådan utanför huset eftersom vi skulle anlända sent. Trötta och stressade letar vi rätt på huset och mamma sticker in handen i brevlådan för att ta ut nyckeln. Krafsar och gräver. Ingen nyckel. Försöker dra ut handen. Går inte. Hon har fastnat i brevlådan och kan inte sig loss! Vi bänder och drar men mamma sitter där hon sitter. Slokörade hade vi inget annat val än att ringa på klockan hos värdfamiljen så att de kunde öppna brevlådan med sin nyckel. Mamma hade, förstås, stoppat handen i fel brevlåda.

En annan semester reser jag ner till medelhavet och får kanske hjärnsläpp av värmen? Första dagen har jag varit ute och handlat, gått vilse och anländer svettig och trött till hotellet. Jag ber om min rumsnyckel i receptionen och tar trapporna upp till rummet. Väl uppe hittar jag inte mitt nummer utan måste ner igen och fråga. Jag hade tagit fel trappor. Upp igen, ännu svettigare hittar jag numret låser upp dörren och stiger in.
Det är bara det att det inte är mitt rum!?! jag går ut och tittar på dörren, numret stämmer men det står en främmande resväska där inne. Och rummet ser inte alls ut som mitt rum gjorde. Jag går ner till receptionen igen och försöker på ovan engelska tala om för killen där att något är fel, att mitt rum,typ, inte är mitt rum. Det var mycket konstigt tycker han och följer med mig upp. Nu är jag mycket svettig och helt förvirrad. Han låser upp samma rum och vi konstaterar båda två att, nej, det är inte mitt rum. Tillbaka i receptionen tittar han i listorna och jag hade rumsnumret 506 men hade bett om nyckeln till rum 605!
Dessvärre var det inte slut där. Sista dagen packar jag ihop min resväska och släpar ner i receptionen. Jag frågar killen, samma stackare som förra gången, vart jag kan ställa väskan och han tittar storögt på mig.
-Men du ska inte hem förrän imorgon, säger han.
-Jo, jag ska hem idag säger jag tvärsäkert och diskussion uppstår, vi tittar på biljetten men eftersom det är nattflyg är det svårt att utläsa datum. Jag ringer till slut Ving och får bekräftat att killen har rätt det är imorgon jag ska hem! Hans min är obeskrivlig men mycket talande.

Tillbaka