Jag tyckte att han var så vacker, 10 år yngre än mig och jag hade inte en tanke på att närma mig honom. Men han envisades. Övertygade mig. Det hände inte mer då annat än att vi bytte telefonnummer och kyssar han skulle ringa när jag kom tillbaka till Sverige. Visst. Till min förvåning ringer han samma kväll jag kom hem och sen fortsatte kontakten via internet och telefon, intensiv underbar fylld av poesi. Visst var han konstig ibland. Blev arg för att jag var ledsen då min katt dött, ville inte veta något om mig, mitt liv, mina intressen. Men orden han skrev, poesin, längtan hans sunda värderingar om familjen,allt tydde på att han var en toppenkille. Efter 7 månader åker jag ner för att bo och arbeta i hans hemland under ett halvår. Efter ca 2 veckor slog han mig första gången. Jag sov på soffan den natten och fattade ingenting. Hade inga pengar men tänkte att jag åker tillbaka hem så fort jag fått det. Han uppvaktade mig och öste kärlek över mig och jag tänkte att det händer nog inte igen. Men det gjorde det. Igen och igen och med tiden allt grövre och oftare. Till slut fick jag hjälp av en vän här hemma som skulle beställa biljett i mitt namn men då var det försent, då bar jag mina blåtiror som kärleksmärken och var ibland övertygad om att jag skulle dö om han lämnade mig. Visst gjorde jag motstånd. Så mycket motstånd att jag aldrig kände att jag var underkuvad men det var jag, jag ville bara inte erkänna det.
Dagboksanteckningar

Hemkomsten
Efter 8 månader tog jag mig hem, då trodde jag fortfarande att jag älskade honom. Normaliseringen släppte efter ett tag och jag började inse vad som hänt men samtidigt upptäckte jag att jag var gravid. En vecka innan barnet föddes kom han hit. Två veckor efter att barnet fötts slår han mig igen. Nu är det annorlunda, jag har mina stora barn hos oss och han kan bara slå mig på helgerna när de inte är hemma. Jag fastnade aldrig lika helt som innan och efter 8 månader flyttade han. Då var jag gravid med vårt andra barn.
Dagboksanteckningar

Uppbrottet
Under den sista tiden vi levde ihop här i landet var jag medlem i Fenix mailinglista. Det är en lista för kvinnor som blir/blivit misshandlade och den är ovärderlig. Utan kontakt med alla dessa starka erfarna kvinnor hade det varit så mycket svårare att ta sig ur äktenskapet. Jag vågade inte polisanmäla men efter kontakt med en kvinnojour pratade jag med socialen som ordnade så att han fick flytta över till ett vandrarhem. Senare fick han ett andrahandskontrakt. Vi fortsatte ändå vår relation och han umgicks med sin son. Under denna tid slog han mig någon gång men jag trodde att jag hade situationen under kontroll. När kontraktet på hans lägenhet gick ut kom han hem till mig igen. Efter 3 dagar slog han mig och hotade mig till livet. Då gick jag till polisen.
 

Polisanmälan
Med darrande steg och två småbarn under armen går jag fram till luckan där man ska göra anmälan. Polisen är vänlig men ber mig återkomma om en timme då den polis finns på plats som har hand om sånt här. Jag säger att jag vill bli kvar där. För jag vet att om jag går ut genom dörrarna kommer jag inte ha mod att gå tillbaka in igen. Efter en kort stund kommer en polis och tar upp min anmälan medan min ena son gör sitt bästa för att riva tjänsterummet. Han är vänlig, hjälpsam och jag blir med en gång trodd och väl omhändertagen. Förhöret tar drygt en timme och man är noga med detaljerna, då går vi bara igenom vad som hänt samma dag och jag får veta att jag ska komma tillbaka för fortsatta förhör om de andra gångerna han slagit mig. Jag får söka besöksförbud och jourhavande befäl får reda på att hotbild finns så att de ska hjälpa mig snabbt om jag ringer under kvällen.
Tips inför förhör

Innan rättegången
Jag fick besöksförbud. Allt kunde ha blivit bra nu om jag bara hade klippt kontakten med honom och följt alla goda råd jag fick b la på Fenix. Men när polisen börjar prata om att han kan träffa barnen genom att en kontaktperson lämnar över dom, och rekomenderar mig att ringa socialen börjar jag dra öronen åt mig. Det ringer ett par gånger, skyddat nummer, någon lägger på. Jag förstår att det är han. Sista gången ringer jag upp efter en stund, han låter väldigt konstig och efter ett tag får jag en ilsken polis i luren, den som sköter min utredning och jag har lyckats ringa mitt under förhöret! När han säger att samtalet spelats in blir jag tyvärr arg och fräser att ta bort besöksförbudet då om det ska vara så kinkigt. Min reaktion kommer mycket av att själva situationen är ovan, jag är inte van att ha med rättsväsendet att göra och blir rädd för vad jag “ställt till med”. Besöksförbudet tas senare bort av åklagaren. Sen får han ringa då och då för att höra efter om barnen, han ringer allt oftare och hans påverkan på mig är fortfarande så stark att jag till slut går med på att han får träffa barnen, vi ses på offentliga platser. Jag tycker att barnen inte ska förlora kontakten med sin pappa. Nu är han så snäll att jag slappnar av och glömmer bort att vara rädd. När rättegången närmar sig försöker han påverka mig genom att spela på mina känslor, du ska väl inte sätta dina barns far i fängesle och liknande. Senare hotar han att döda min son och våldta min dotter, och att de som vittnar mot honom, min dotter och min mamma, kommer att bli “mycket ledsna” för detta. Han säger att om han får fängelse har han inget att förlora då kan han göra vad som helst. Hoten uttalas när han är lugn, till skillnad mot tidigare hot som alltid kommit då han varit arg och jag börjar bli orolig.

Det hemska hemska
17 dagar innan rättegången blir min yngsta son sjuk, han får svårt att andas. Jag tar barnen och åker upp till sjukhuset. Vi blir inlagda men den äldre av våra två små får inte vara med utan måste tas om hand. I all oron hade jag pratat med deras far som kommit upp till sjukhuset och eftersom jag inte kunnat få tag i någon annan bestämmer vi att han ska ta hand om pojken medan jag blir kvar på sjukhuset. Jag tror att han åker hem till sig, senare pratar jag med min dotter och får klart för mig att han kommit hem till oss. Hon ska iväg på fest och inte komma hem förrän dagen efter och då räknade läkarna med att jag skulle få komma hem. Alltså stannar han i vår bostad med sonen. Morgonen efter är lillen fortfarande inte bra, jag får inte tag i min dotter och ringer hennes far som ska åka dit, men han bor en bit ifrån. Jag är egentiligen inte så orolig för hans hot har ju gällt efter rättegången men jag tänker att han kanske kommer att försöka få henne att ta tillbaka sitt vittnesmål. Min dotter kommer hem till vår bostad och jag säger till henne att pappa kommer snart och att vi hörs sedan.  Lite senare ringer telefonen och redan när jag hör hennes “mamma” i luren förstår jag att något hemskt hänt. Det visar sig att han genomfört en oral våldtäkt, hon tog sig upp på sitt rum efteråt, hon trodde han skulle döda henne och lyckas kontakta polisen genom att hålla upp en lapp mot förbipasserande med texten “hjälp, ring 112”. Han grips på plats teknisk bevisning säkras, senare blir han häktad. I Tingsrätten döms han för 6 fall av misshandel och olaga hot mot mig, samt övergrepp i rättsssak och våldtäkt av min dotter. Han får fyra års fängelse plus utvisning till 2009. Han överklagar men tar tillbaka sin överklagan 4 dagar innan vi skulle upp i hovrätten.
Själva rättegången