|
Augusti 2002 när han kommit till Sverige
“Outhärdliga människa! Så fort vi är ensamma tar han ut sitt dåliga humör på mig. Han kommer att slå eller göra mig ledsen på annat sätt snart det vet jag. Måhända det är mitt fel att han är sur, men resten, viljan att göra illa, den är hemsk. Jag saknar mitt gamla liv, nu gör han det så mycket svårare. När han är på gott humör så är han bra-men så här?
Han använder min kärlek och mitt band till babyn som utpressning. Sa en gång att han inte skull låta mig behålla babyn om vi skiljdes. Alla medel tillåtna och så frågar han varför jag är som jag är mot honom!”
September-dikt
“In prison
I feel I am in prison
I know when you want to beat me because
then your words are bad
you say you make fun
but I am no way having fun
and your hands are hard
and you hurt me for fun
but I am no way having fun
I see trouble coming my way
you need to “decharge” ease the tention
and that ease comes only
trough my tears and my pain my deepest unhappiness
and after you say it is all my fault
but does it matter to me who’s fault it is?
All I know is some pain coming my way”
Oktober kort notis
“Han slog mig så illa
vad ska jag göra sån huvudvärk, så ledsen”
Oktober-dikt
“Jag hatar dig
jag hatar den dag vi möttes
jag hatar spåren av dig på min kropp
synen av dig på min närhinna
ljuden av dig i vårt hem
jag hatar allt hos dig
men mest hatar jag dig
när du håller vår underbara oslyldiga son
i dina onda armar”
22 februari 2003
Igår var det dags igen, två hårda slag mot sidan av huvudet. Han har försökt låta bli att slå, för att behålla mig(?) men hot, knuffar, strupgrepp etc förekom ändå. Jag arbetar för att vi ska separera och han försöker behålla mig med hot och våld. Vägrar acceptera. Pendlar mellan att vara “snäll” och att försöka knäcka mig med hot fysiskt och psykiskt. Jag är rädd, rädd att han dödar mig. Att han aldrig låter mig gå.
Tillbaka
|
